Du är född. Du kommer att dö. Detta är egentligen de enda två sakerna du kan vara säker på. Hur lång tid det är mellan vet ingen. Därför menar jag att varje sekund är en gåva, en gåva att vårda, njuta av och slösa på dig själv och andra. För när allt är över är det vad du kan se tillbaka på. Detta är anledningen till Time Slicing.

Det finns en fråga du behöver svar på för att komma ur sängen. För att gå till jobbet, och för att resa dig när du faller. De flesta ställer den inte, utan tar den för given, och när den dyker upp rasar deras världsbild. När du har klart för dig varför du gör något så blir hur och när enkla steg.

Det finns en historia om en vandrare som kom till italien på 1300-talet under det att dom började bygga den stora katedralen i Milano som rymmer 40.000 människor och är den näst största i världen (den andra ligger i Sevilla).

Vandraren ser människor som sitter vid vägkanten och hugger fram fyrkantiga stenblock för bygget.

“Vad gör du?” frågar han den första
“Det ser du väl, jag hugger stenblock” svarar mannen
“Men varför?”
“För att om jag hugger fyra innan dagen är slut får jag middag”

Vandraren går vidare till nästa man och frågar

“Vad gör du?”
“Jag håller på att spara ihop till mina barns utbildning så dom slipper hugga stenblock” svarar mannen med ett leende.

Vandraren går vidare till nästa man och frågar

“Vad gör du?”

Mannen lägger ner hammaren, bjuder vandraren att sitta nära stenen, lägger hans hand på den.

“Det här min vän, är något otroligt. Jag bidrar till en av dom stenblock som kommer att bygga en plats där miljoner människor kan samlas och få hopp och tröst i sorg och gläjde, bröllop, dop och begravning. En mötesplats mellan själar och det Gudomliga.”

Mitt sätt att förhålla mig till varför för egen del är Själens GPS och en Önskan Till Universum.